Skrivet av: Lottchenn | 8 februari, 2012

Pratat färdigt eller?

Den här bloggen håller visst på självdö. Det har gått lite upp och ner, hit och dit, men nu får jag visst aldrig inspiration. Jag har ju liksom redan varit förbannad på allt redan och knattrat ner mina otroligt viktiga betraktelser om tekoppar och tunnelbanefärder tills de tagit slut.

Separationsångest.

Ibland får jag för mig att jag ska förklara något som ingen verkar ha fattat utom jag, något viktigt om hur allt borde fungera mellan människor, men så kommer jag av mig och tänker att det kommer ändå inte att förändra något! Och det är ju det jag vill, att tammefan allt jag säger ska tas på dödligt allvar och omedelbart omsättas i handling av alla som kommit i kontakt med mina fiffiga idéer.

Jag tror att det egentligen är politik jag vill ägna mig åt. Eller trolldom. Det är på ett ut, det där.

Skrivet av: Lottchenn | 24 januari, 2012

Atmosfäriska störningar och en riktig stjärna

Och så tackar vi månen för att vi har ett elektromagnetiskt fält som skyddar oss mot solens storm som ska komma inatt. Vi vore utplånade utan fältet. Tack den bredaxlade för informationen. Fatta vilken outsinlig massa pojkkunsskap den mannen sitter på!

Och så funderar vi på Jan Eliasson. Varför inte? Okej, mest utrikespolitik hittills men det finns väl medarbetare? Förresten; som partiet agerat senaste tiden vore nog erfarenhet av krigsförande stater en adekvat bakgrund. Och okej, kanske en smula åldersstigen men varför skulle ålder vara en nackdel i ett arbete som kräver erfarenhet, ödmjukhet och förmåga att se fler sidor av saken? 

Således – Jan for president! Jaja, partiordförande då om ni vill klyva hår och vara allmänt petiga.

Skrivet av: Lottchenn | 19 januari, 2012

Separationsångest

Det börjar vara dags kanske eventuellt fast inte säkert… En del har osentimentalt kastat ut sina redan men inte jag. Granen är min vän. Den är grön och fin och luktar… gran. Fast nu ligger tre pumlor på golvet efter att ha tappat greppet om grenarna under natten. Det  blir så då barren släpper.

Resten av julpyntet är borta. Tomtarna sover i jullådan till nästa år och adventsstjärnan är hopvikt i en låda. Adventsljusstaken är ersatt av en årttidsneutral lampa och ljusslingan med glada tomteansikten är hoptrasslad i en plastpåse.

Men granen… Det är så svårt att säga adjö. I april kanske.

Skrivet av: Lottchenn | 15 januari, 2012

En skitsak

Barnvakt ikväll. Det blev en kort historia för föräldrarna ville bara äta middag och sedan hämta sin telning. Man hade kunnat tänka att två korta timmar skulle innebära lite matning, lite tittutlek och noll blöjbyten. Hahaha! Vad det barnet kunde bajsa. Ni anar inte.

Det spelar ingen roll hur små, beskedliga och söta barn ser ut, vart och ett av dem har att avloppsverk värdigt en miljonstad i sina söta små babybyxor. Kanske fick vi skylla oss själva med tanke på all mat vi tryckte i ungen, för sen var det bajs över alla bräddar. Det vällde över kanterna på de modernt textilteknologiska superuppsugande underverk till blöjor barn har nuförtiden. Efter raskt avtagande och inneslutande av blöjan i plastpåse, för att i möjligaste mån undvika luktimpregnering av hemmets alla textilier av den ytterligt potenta odör innehållet spred, så fortsatte det att komma mer bajs på badrumsmattan och på badrummets alla handdukar, som raskt slängdes under barnet.

Barnet klev i bajset som då magiskt förmerade sig  och hamnade på ben, armar och mellan de små tårna. Det var i lika delar lättflytande och cementliknande och krävde ingående gnuggande med otaliga våtservetter för att lossna från själva barnet. Det var skrämmande och imponerande. Slutligen kom en hel del i det badvatten som vi bedömt krävdes för att sanera barnet. Det är således oklart hur rent barnet egentligen blev, men just då dök föräldrarna upp igen och frågade hur det gått?

”Jättebra, inga problem alls. Vi har just bytt blöja. Nej, gud nej, allt har gått jättebra. Visst, det är bara att ringa nästa gång, det här måste vara världens mest lättskötta barn.”

Skrivet av: Lottchenn | 9 januari, 2012

Inte komop seum nida!

Alldeles försent igår kväll började jag se en film på tv. Jag hade bestämt att det var ett finstämt drama med skildring av en gudomligt vacker kvinnas väg mot upprättelse, eller åtminstone inre frid, efter att ha blivit förorättad. Allt skulle skulle filtreras genom sparsmakad asiatisk estetik. Hade jag bestämt alltså. Jag höll fast väldigt länge vid den uppfattningen.

Det var faktiskt först vid sekvensen med de döda barnen som skrek ut sin skräck, den psykologiska terror som visades så håren stod rätt ut på armarna och de hav av blod som flöt över tv-skärmen, till följd av ett bestialiskt gruppmord förstås, som jag till sist insåg att jag tittade på en koreansk skräckfilm. Den insikten förklarade i sin tur de spöken som envisades med att titta fram stup i kvarten i form av tunn rök och flyktiga bilder i speglar. Jag kände mig väldigt lurad, tyvärr av mig själv.

Jag hatar skräckfilmer. Jag ser inte på dem. Jag kan inte sova efteråt. I natt, till exempel, somnade jag inte på långt över en timme, fast klockan var över två då jag gick och la mig. Inte heller vågade jag sträcka mig trettio centimeter för att sticka i kontakten på min värmefilt, fast fötterna var isbitar, för då skulle ett dött koreanskt mördarbarn kunna hoppa fram och skrika. I morse vaknade jag, efter knappt fyra timmars sömn och var rädd för att titta i badrumsspegeln (det kan vara ett dött koreanskt mördarbarn där).

Ikväll ska jag slå på värmefilten och påminna mig om att film inte är på riktigt.

Skrivet av: Lottchenn | 4 januari, 2012

Arbetslinjen då?

”Hurra, ledig fredag!”, tänkte jag. Det hade helt gått mig förbi att fredag är röd dag. Så himla nöjd jag var. Det vill säga innan girigheten slog sina klor i mig då inte en utan två vänner meddelade att de ska vara lediga imorgon också! Jo, de ska vara lediga eftersom imorgon är dag före röd dag.

WTF?! Var är arbetslinjen? Var är moraliserandet över lättjefulla lättjingar (jo, jag har hittat på det ordet) nu? Och vad mera är; de jobbar i det privata näringslivet och borde alltså tillfoga landet avsevärd skada genom sitt icke-arbetande. Allt kommer att falla om folk bara får dra hemma en hel dag och det absolut viktigaste av allt: Varför får de och inte jag?!

Närå, jag är inte missunnsam och girig. Jag bryr mig bara om landet.

Skrivet av: Lottchenn | 28 december, 2011

Ja ja, god natt då

Jag ska vara ledig efter lunch imorgon. Vetskapen om detta gör att den totala semesterkänslan infunnit sig, vilket i sin tur för med sig att jag inte vill gå och lägga mig. Herregud, jag ska ju ändå vara ledig imorgon!

Bara ett problem: det där att det är efter lunch jag blir ledig. Inte före. Väckarklockan kommer att skrälla sitt fasansfulla mistlurstjut om några timmar. Men… inte måste väl jag gå och lägga mig, jag är ju ledig imorgon?

Skrivet av: Lottchenn | 28 december, 2011

Eko

”Skojar du?”, ville jag fråga men avhöll mig. Möjligheten fanns ju att personen ifråga hade en från min avvikande åsikt utan att skämta. Jag svarade därför på fullt allvar på de kritiska synpunkter som framförts. Han svarade tillbaka och så där höll det på. Tonläge är svårt att avgöra i mejl men i alla fall från min sida så var det med en stilla förundran över hur olika man kan se på självklarheter. Hur självklarheter kan vara allt annat än klara om man ger det lite tid och behärskar sig en sekund från att idiotförklara motparten. Nej, jag har inte bytt personlighet, det här är bara en väl dold sida.

Jag minns när vi lekte som barn. Alltså verkligen lekte. Vi var fantasifigurer, vi hoppade i vattenpölar, helst när de frusit förstås och varje hopp var ett närmare det oundvikliga plurret. Vi lekte kurragömma på världens största fritids och en födelsedag, då de fortfarande var ensiffriga, fick jag ett fint kort med handskriven barnslig hälsning som jag blev jätteglad över. Vi var små fina vänner som växte ifrån varandra när tonåren särade på könen och bestämde att den ena av oss hörde hit, den andra dit. Vi har inte setts på år, jag hörde bara att det gått bra för honom.

Vi kommer nog aldrig att enas i nuvarande sakfråga och vad gör väl det.

Skrivet av: Lottchenn | 28 december, 2011

Shopping som problemlösare

Bloggandet har sannerligen legat nere ett tag. Ni har inte missat mycket. Så här i juletider handlar det mest om choklad, mer choklad, men-fan?!-går-man-upp-i-vikt-av-choklad?! och lite pyssel med att få ihop behovet av sömn och kravet på arbetsnärvaro.

Nu trappar jag ner då arbetsveckan är gott och väl halvvägs. Jobbade hela långa dagen igår och har ledigt från lunch imorgon. Det hela kommer att utmynna i två och en halv dags arbetsvecka. Lagom. Lagom är också den temporära återgång till normal diet under dessa dagar. Två, tre dagar, med annat till basföda än rödbetssallad, ger hopp om att kunna klämma mig i de vanliga kläderna.

… fast det är mycket på rea nu…

Skrivet av: Lottchenn | 14 december, 2011

Klara besked

Den bredaxlade ringde från jobbet och sa att han skulle bli sen. Det är så mycket före jul så han blir korsögd och vimsig. I detta tillstånd av stress och förvirring levererade han följande två glasklara budskap:

  • Han gav mig tillåtelse att äta utan honom.
  • Han kommer hem sen.

Jag hade egentligen räknat med detta. Nu får jag förstås börja fundera på om jag tar alltför mycket för givet.

Äldre inlägg »

Kategorier

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.